trött på trots, trött av trots....

Trots allt trots lever jag än, men det är knappt. Igår blev det inget bloggande, Elsa knäckte mig totalt och dagen idag har väl varit lite som ett sandpapper också. Livet kan ju inte alltid vara smidigt som smör, eller? Jag fick iväg Elsa efter många om och men och skrik imorse, visst hon blev 1,5 timme sen, men iväg kom hon. Jag fasade för att hämta henne igen, men det har gått ganska bra. Vid hämtningen tog jag Mårten i vagnen och promenerade, så Elsa fick gå hem. Hon gick och skrek och gnällde ungefär halva vägen och resterande tiden satt hon nöjd och snäll på mina axlar. Kan dock meddela att en 17 kilos unge på axlarna är lite tungt, särskilt när man har en barnvagn och en hund att hålla reda på med och samtidigt försöka vara social med en annan mamma på vägen hem....

Nu sitter hon framför Piff & Puff, Mårten sussar i innevagnen och jag ska snart förbereda en middag för härliga fam Strömberg!