På sistonde har vi börjar gå på visningar av intressanta gårdar till salu för att lära oss vad vi vill ha för framtiden och lite hur det går till. Ikväll ringde mäklaren från förra veckans visning-en fin gård vi mycket väl kunde tänkt oss, men inte ännu- och mäklaren nästan propsade på att vi skulle ha gården trots att vi sa att det var för dyrt och att vi inte var redo ännu. En lustig mäklare, han hamnade på topp två av lustigkurremäklare vi träffat på. Inte bara ringde han en gång, utan tre gånger trots att vi sa att vi inte var med i budgivningen. Det som gjorde oss glada var att slutpriset hamnade inom "rimliga" gränser så vi iallafall fick en känsla av att även vi en dag ska kunna köpa oss en gård, bara till oss. Men tills dess myser vi vidare i vårt underbart mysiga lilla eternithus! kram och gonatt!
för att ha med en bild som inte har med någonting att göra bjuder jag idag på denna gamla bild från 2004,
he he he, sorry mannen!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar