Draken har blivit uppäten av ett monster och det står en söt häst i stallet istället!

Ja nu måste jag förklara. Draken har varit hemsk den sista tiden, helt ohanterlig och farlig. Dagliga hot och krig vid varje moment som skulle göras. I veckan fick jag veta att proffs-Tove återvänder till oss i stallet och ska träna hästar och nu passar jag på. Jag har tagit in proffshjälp till att hantera och rida Draken 6 dagar i veckan tills han är trevlig igen. Idag var första dagen. Jag har ingen aning om vad hon gjort med min vildbatting till Drake men kvar var han inte!! När jag kom ut i hagen var det en ödmjuk kille som mötte mig. Inget tjafs alls. Gick lungt och fint in i stallet trots att Nisse pep iväg som ett skott- ensam- "kan själv" gäller visst för fler än Elsa =)
Väl inne i stallet stod han lungt och tålmodigt i gången och väntade när jag skulle mocka. Boxen var ett bombnedslag med en grävd krater under uppbindningsplatsen, så jag antar att han stått där en stund idag och tränat sitt tålamod.. Eller så var det där monstret anföll... ?

Tove är grym!

Jag undrar verkligen hur han är när denna veckan är över!!! längtar..

Höstdepp och klantig som få.

Ja nu är det höst igen, det är lätt att deppa ihop. Gråa trista dagar och jag bara klantar mig. Jag ska vara glad att fingrarna och trårna sitter kvar, och att inga revben är brutna! Förra fredagen började den värsta klantperioden hittills. Jag skulle skynda mig ut med hästarna innan jag skulle börja jobba.(ni hör att det inte låter bra, eller hur, man skall aldrig skynda sig med hästar..) Iallafall så bråkade Draken en hel del. När vi närmar oss grinden biter han på Nisses täcke och håller på att resa sig. Ja slår och gormar lite åt honom samtidigt som jag öppnar grinden. I ett jehu flyger han iväg. Grimskaftet lyckas trassla sig runt vänster tumme och rycker till. Tummen ur led. Tur nog är jag kapabel att åtgärda detta själv och behöver bara ringa doktorn (pappa) för ett recept så att jag klarar jobba med den smärtande tummen. I första utlarmningen får vi "väger 140 kg, kan ej röra sig" SUCK. Men det gick bra.
Pekfingret på högerhanden höll på att gå av i en branddörr när jag var och tävlade häromdagen. Det slutade med ett besök på akuten i Helsingborg där jag satt lång in efter midnatt för att få besked om att den bara är krossad i mjukdelarna och inte frakturerad. En stelkrampsspruta och sen lite plåster på det. Och javisst, glömde nästan säga det. Precis innan jag skulle tävla skrapade jag upp knogen på samma fingerså att det blödde rikligt.

Tre plåster på händerna, men trots detta kämpade jag på med städningen igår. Det jag lyckades med då var att sparka tårna i sängbenen AJ! och idag var ju bara grädden på moset. Först lyckas Elsa knäa mig när jag byter blöja med ungen uppochner. Hon träffade snyggt och fint orbita (benet mellan ögat och tinningen) AJ!. Sen var jag i stallet. Hade varit där en stund när jag kom på att Thea var kvar i bilen. Jag rundar verandahörnet och kliver ner från 2 trappsteg. Vad trampar jag på om inte Theas ENDA tennisboll på hela gårdsplanen! Bollen rullar undan och jag fallet som en fura! Tur i oturen har jag skinnhandskar på mig och slår mig inte speciellt mycket. Lite ont i hö knä bara.

Så som ni förstår är jag lite rädd för mig själv just nu.....